jag ser dom klättra i träden för att se mer av världen.

I skrivande stund är jag väldigt lycklig, det är inte ofta man känner sig tillfredställd på nästintill alla sätt och vis.

Man (läs jag) tycks alltid ha något att klaga över, även om det är det minsta minsta lilla. Det är något jag vet att jag måste jobba på. Det va som jag skrev till D under dagen när han frågade en sån enkel fråga som hur det va med mig. Han som känner mig in och utantill vet att jag kan klaga en aningens för ofta ibland. Men då kunde jag inte komma på någonting att klaga över. Han blev väl lite förvånad kanske men jag njuter.

Jag är frisk, inte sjuk. Jag är älskad av de flesta, inte hatad. Jag tycker om någon väldigt mycket och är lika omtyckt tillbaka. Ibland tycks någonting stort behöva hända i ens närhet för att man egentligen ska förstå hur jäkla bra man själv har det egentligen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0