it´s a long long friday.

Nu mår min mage helt bra igen, jag åt lite glass som medicin och det funkade faktiskt. Allt går om man bara tror på det riktigt mycket :) Har varit lite orolig de senaste dagarna och därmed inte haft sån stor lust/ork att blogga. Det handlar inte om magen utan om andra hälsoproblem som förhoppningsvis inte är något allvarligt. Jag förstorar säkert upp allting, och försöker att inte tänka på det allför mycket.

Oj vad jag har ätit mycket godis, redan. Påskägg hit och påskägg dit. Varför kan det inte gå så långt att man tröttnar på godis, ne utan 1 timme senare är man lika sugen igen. Och finns de godis hemma så är det ju självklart att man äter det också. Nu i helgen blir det landet och ut till mamms och papps. Ska bli kul att träffa släkten lite, det tycks bli alltför sällan nu för tiden. Tråkigt tycker jag.

Häromdagen va min katt ute på äventyr, jag (?) hade tydligen lämnat toa fönstret öppet och sen helt glömt bort det. Efter ett tag började vi undra vart kissen tagit ivägen, vi letade överallt i lägenheten men ingen kisse. Tills vi såg att fönstret va öppet, förstod direkt att hon hoppat ut. Jag, förtvivlad som jag va när jag förstått att min lilla bebis va ute i den stora stygga välden, tog med mig lite kattgodis och gick ut och letade. Men ingen kisse. Gick runt huset och ropade men förstod att hon kanske aldrig skulle komma tillbaka (hon är lite speciell min katt så det hade inte förvånat mig). Efter ett tag hörde jag hur hon jamade och sen en duns. Såg då att hon satt på grannens trapp och försökte hoppa in i dennes toafönster, haha. Dum kisse. Hon hade väl helt enkelt tröttnat på oss och försökte förjäves söka lycka på annat håll. Fatta om det suttit någon på toan i den lägenheten, lär ju blivit måttligt rädd. Kissen insåg i alla fall att hon inte missade så mycket i den där stora välden där ute, hon sprang sedan snabbt in för att lägga sig och sova på soffan igen.
image38




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0